tisdag 29 oktober 2013

Så kom stormen till Vickleby ...

Efter en natt med kraftig storm runt knutarna och ständiga strömavbrott möttes jag idag på morgonen av en  tragisk och ledsam syn på väg till Capellagården. En av de gamla och vackra lindarna på Bo Pensionat hade inte klarat nattens härjningar utan hade lagt sig rakt över bygatan. Det är svårt att förstå ett så här gammalt träds massa och storlek när det står upprätt med sin stam och breder ut sin krona men ståendes bredvid i denna situation så känner man djup respekt för dessa individer.





Man kunde tydligt se den mörka veden som indikerar på röta som spridit sig i stammens nedre del och helt fått trädet att släppa taget om sina rötter och knäckts vid stenmuren som den stod bredvid. Ofta kan man se svampar som växer runt stammen och de ytliga rötterna som kan vara en indikation på röta. Om man upptäcker det ska man alltid tyda det som ett varningstecken. I dag kunde jag inte se några svampar men det kan också bero på att det är sent på året.

Det är svårt med gamla och vackra träd... Trädet ger platsen sin speciella karaktär och om det försvinner blir förändringen ofta drastisk. Träd kan bidra med upprörda känslor det vet vi. Vi får liksom en personlig relation med träden där de står, stabila, vackra och hemlighetsfulla, tänk vad de har upplevt under sina kanske hundra år. Tänk att ha varit en lind som stått utanför ett pensionat i Vickleby i kanske 80 år. Tänk alla de människor som har bott och kommit och gått till pensionatet genom tiderna. Linden måste ändå ha varit road många gånger under den här tiden!



Under natten var vi oroliga för hur Capellagårdens äldre träd skulle klara sig. Vickleby bygata kantas av många stora och äldre träd, främst askar men även lind, hästkastanj, skogsalm, lundalm och poppel vilka betyder mycket för landskapsbilden. De äldre träden tillsammans med de äldre husen och stenlängorna är ett viktigt kulturarv, en i dag mer och mer ovanlig miljö som ger oss en bild av vår historia som vi önskar att vårda och bevara. De äldre träden längs med bygatan ger ju Vickleby sin speciella karaktär som man gärna vill bevara. Frågan om träden bör tas ner för att eliminera olycksrisken på en plats där många människor dag och natt vistas är omstridd, just för att besluten inte är enkla. Självklart kommer människors liv i första hand men samtidigt kan inte alla "tänkbara" faror tas bort om man inte ser tydliga tecken på risker. Vi har med jämna mellanrum kunniga arborister som kommer till Capellagården för att hjälpa oss med statusen på våra äldre träd och många beskärningsåtgärder har gjorts de sista åren gällande döda grenar och dåliga grenvinklar. Men nattens händelser fick oss att tänka till ordentligt. Är det nu kanske tid att ta bort de stora askarna och popplarna som står utmed bygatan och ersätta dem med nya träd? 
Frågan kommer att väcka många känslor ... 



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.